Jag har funderat..

..funderat och funderat och fundeat lite till och snart är det återträff på Kärsön.

I vilket fall som så håller jag på med slutprodukter som jag hopaps ska vara klara den här veckan, vilket såklart betyder att alla sponsorer kommer få var sitt ex skickat till sig - ska dessutom försöka hinna med och skicka iväg ett mejl till dem idag.

Annars är det fullt upp på nya jobbet och det känns inte som jag har hunnit med att andas riktigt sen jag kom hem i slutet på juni - ja hem är ju numera Stockholm dessutom.

Saknar er alla kära thais och knastokhattifnattar!
(http://norrlandsgatantolv.blogspot.com/)

Borta bra men hemma bäst, eller? # 2

Så var det över, programmet är slut och efter några dagars avslutningsläger på Kärsön var det dags för hemresa, för de flesta i allafall. Saknar er alla redan nu efter några dagar.. Hur ska jag klara att anpassa mig till en verklighet utan er tätt inpå - mina tokstollar till vänner.. hur ? Befinner mig för övrigt i min nya hemort - Stockholm.. Ett halvår har gått så sjukt fort, jag förstår inte riktigt att det är över. Men snart börjar nya jobbet och jag antar att en vardag kommer infinna sig här också så småningom..

Solsken, historia, tornfalkar och guld.

Insåg att det är sista kvällen här i Åskilje ikväll. Imogon är det avslutningsfest för oss i Storuman och eftersom bussen går så tidigt mot Stockholm på söndag morgon så får Bob och jag sova hos Lina och San. Sista kvällen med familjen ikväll alltså. Zofia, Robin och jag ser på film och myser. Viktor, Bob, Eva och Bosse sitter vid den andra tvn. En lugn kväll med andra ord. Kanske lika bra, jag borde faktiskt packa det sista egentligen men har ingen större lust. Kanske är för att jag inte känner att jag är redo att åka härifrån än.. eller så är jag bara lat, seg och trött..

Vi har varit på äventyr idag. Zofia, Bob, Eva, Bosse och jag åkte iväg med bilen vid tiosnåret. Vi tänkte leta guld. Jag vet att ni skrattar nu och tror vi är naiva som tror oss hitta det, men sanningen är den att i Storumans kommun finns inte en, utan hela två GULDGRUVOR. Det betyder att det finns guld häromkring och att chansen att man hittar det inte är allt för lite. Sagt och gjort vi begav oss iväg mot ett vattendrag och började leta efter stenar. På vägen dit åkte vi förbi Grundfors. Eva berättade att när de dämde upp där, vattenkraft såklart, så hamnade en hel by under vatten. Ja inte oförberett dock, alla hade tömt sina hus och flyttat men ändå. Tydligen så kan man om det är en lugn dag åka ut med båt på "sjön" och se husen som står kvar på botten. Sjukt - allt för att vi ska få elektricitet. Ah well, jag hittade lite små stenar som såg ut att innehålla guld och la dem i den plastpåse innan vi åkte vidare. Förresten såg jag återigen färska björnspår - ingen björn tråkigt nog. Innan vi tog oss hemå igen för att äta lunch så stannade vi och plockade liljekonvaljer.

Efter lunch åkte Bosse till jobbet och Bob, Eva och jag åkte iväg igen. Den här gången begav vi oss mot det naturreservat som skall göras om till Ekopark. Allt för att bevara så mycket av den svenska skogen som möjligt. Vi besökte en gammal skogshuggarstuga och så hittade vi några riktigt gamla tallar, knotiga som bara den - men vackra. När vi kört ut ur reservatet bestämde vi oss för att åka och titta på Svartlidens gruva - fortsätta på temat guld med andra ord. Väl där blev Eva chockad över hur stor den hade blivit sen hon var där för två år sedan - ännu en naturförstörare med andra ord, åtminstone i mina ögon. Tog lite kort och sen rätt som det var hittade jag en guldsten. Jupp, en ganska stor en till och med, och med all säkerhet är det äkta guld den innehåller - jag stog ju som sagt vid GULDGRUVAN.

Förutom att leta guld idag har vi hälsat på några tornfalksungar, som bosse egentligen skulle ringmärka men de var alldeles för unga för det. Zofia har klättrat i träd och jag jag har packat och fotat, och försökt ställa mig in på hemresa imorgon.. eler okej.. i övermorgon.. och hem dit ska jag ju inte heller, om nu Kalmar är det som ska räknas som hemma nu, det kanske är Stockholm. Tåls att fundera över. Mår hur som helst bra och hoppas att ni gör det hemma också. (jo jag syftar på kalmar, det är nog hemma fortfarande trots allt)

Hörs och ses snart!

Eva Cassidy - Fields of Gold.

Eva Cassidy - Fields of Gold.

"You'll remember me when the west wind moves
among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky,
when we walked in fields of gold
So she took her love,
for to gaze awhile,
among the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
among the fields of gold
Will you stay with me?
Will you be my love
Among the fields of barley?
And you can tell the sun in his jealous sky
when we walked in fields of gold
I never made promises lightly,
and there have been some that i have broken,
but i swear in the days still left
we will walk in fields of gold,
we will walk in fields of gold
I never made promises lightly,
and there have been some that i have broken,
but i swear in the days still left
we will walk in fields of gold,
we will walk in fields of gold
Many years have passed since those summer days
among the fields of barley
See the children run as the sun goes down,
as you lie in fields of gold
You'll remember me when the west wind moves
among the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
when we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold"

Sista kvällen i Åskilje...
Sista kvällen med familjen..
Sista kvällen innan avslutningsveckan..
Sista kvällen innan jag flyttar till Sthlm..

Sorgligt.

Pang! Där dog en.. lerduva.. inte alls..

Pust och stön, min högra arm är alldeles gul och blå, vi har varit på skjutbanan. Det var meningen att vi skulle skjuta lerduvor men jag missade då varenda en, Bob var duktig däremot. Jag skyller på att hagelgeväret var för stort och att jag hade min långa lugg ivägen. Geväret slog tillbaka så hårt att jag kommer ha ett stort, eller många små, blåmärken på armen imorgon. Hade till och med svårt med balansen första gången jag sköt, usch, hujedamej, men roligt var det! Bara några dagar kvar i åskilje nu, känns jobbigt, jag hade gärna stannat ett par dagar till. Samtidigt ska det bli skönt att programmet är över, man längtar efter lite frihet, inte så att jag inte har det här, det är bara det att man är rätt låst. Jag kan inte bege mig till låt säga england över en helg, om jag skulle vilja det och så saknar jag såklart alla hemma också. Kommer iofs inte tillbaka till kalmar förrän den 6 juli dock och då har väl alla återvändare redan hunnit ge sig av på nytt.. Ah, well, det är en annan femma, och ett senare problem. Dags att borsta tänder och krypa i säng ska med bussen halv åtta imorgon, tur man börjar bli van, sådär en tre dagar innan man åker hem..

En helg i Tärnaby.

Att ringmärka en fågel, träffa på en mandarinand och ro en vattenfylld båt - det är vad jag kallar riktiga sommaräventyr.

Sveriges nationaldag idag. Inget att fira direkt kanske, enligt mig iaf. Bob åkte dock iväg med bussen idag på morgonen för att delta i Storumans firande. Själv stannade jag kvar här i Åskilje. Det är sommar nu, det gick från snö till sommarvärme på tre veckor - helt otroligt! Nu blommar fruktträd, gräset är grönt och maskrosor finns överallt. I mer än en vecka har vi haft strålande sol och klarblå himmel. Jag har blivit solbränd och känner mig somrig där jag går omkring i shorts, linne och flipflops. Har till och med tagit sommarens första dopp, i älven, och det var definitivt inte normala temperaturer i vattnet. Jag förväntade mig att det skulle vara iskallt, hej isen försvann ju nyss, men nej - det var närmare 20 grader varmt och riktigt skönt. Viktor var dock en badkruka och tog lång tid på sig innan han doppade sig (att jag var en som var först upp, behöver vi ju inte prata om :P).

Vet inte om jag nämnt det men min familj är intresserade av fåglar och den här veckan har varit fylld av fågelaktiviteter. Igår efter middagen så tog vi bilen och for till Gunnarn för att titta på en mandarinand. Den är ovanlig i Sverige och lever egentligen i Asien (jag lär mig - jippi). Den simmade runt helt lugnt i dammen och brydde sig inte ett skvatt om att den var ensam bland lite mer vanliga fågelarter. Bosse tog fram kikaren och specialkameran för att fota den. Bilderna är dock inte framkallade än, utan ni för nöja er med att se hur den ser ut när någon annan fotograferat den, jag tycker att den är vacker, vad tycker ni? ---> http://www.ejphoto.com/images_DuckShop/AZ_MandarinDuck02.jpg
Bosse är , uh?, legitimerad ringmärkare av fåglar och idag hade han sitt nät uppe och visst fick vi fägelfångst. Först fastnade en liten blåmes, ena ettriga rackare tydligen och lite senare fastnade en björktrast. Först sätter man en rin runt benet på fågeln, olika för olika arter. Efter det bestämmer man könet på fågeln om man kan avgöra det, varje art har sina speciella kännetecken. Tillsist så väger man det och mäter vinglängden på fågeln och för in alltsammans i ett protokoll som man sedan skickar till naturhistoriska. Om man hittar en fågel som redan är ringmärkt kan man ta reda på vart den är ringmärkt någonstans eftersom naturhistoriska museet sparar all fakta man skickar in i en databas. Om någon hittar en fågel som är ringmärkt för den som ringmärkt den dessutom ett brev hem där det står att den blivit sedd och var. Trevlig hobby, något att ta efter när man kommer hem, har ju faktiskt rätt nära till Ottenby fågelstation på öland.'

Idag har jag lärt mig ett nytt engelskt uttryck - in distress at sea - i sjönöd. Ja det kan vi verkligen säga att vi var, eller nästan i alla fall. Tidigt i eftermiddags så bestämde sig familjen för att det var dags att sjösätta båten ute vid sommarstugan så lastade ombord den på släpkärran (mjo, okej då, Bosse och Robin lastade på, jag fotograferade blommor) och for iväg. För det första var båten alldeles för stor för släpet så vi fick stanna var tredje km och se till så att den inte for av. Väl framme lyckas vi inte täppa till sprickan utan inser att någon behöver sitta och ösa när vi ska ro båten tvärs över sjön. Jag och Robin utses till ösare och förses med ett öskar och en plasthink starke Bosse ska ro båten och Eva ska köra runt bilen. (Sommarstugan ligger en bra bit från vägen, vilket gör att det lättaste är att sjösätta båten från andra sidan sjön och ro över den, att släpa den över ett stort kalhygge, vilket hade varit fallet om man velat sjösätta den på rätt sida, känns inte optimalt) Vi knuffar i båten och plötsligt är halva sjön i båten, Bosse börjar ro och jag och Robin börjar ösa. Efter hundra meter får vi stanna tömma ut allt vatten ur båten, för vi hinner inte med att ösa - sen är det dags att ro över sjön. Bosse ror - jag och Robin öser för glatta livet, men ändå lyckas vi få vatten nästan hela vägen upp till våra knän. Vi öser och öser, och Bosse han ror och ror och plötsligt har vi klarat oss ur krisen och befinner os välbehållna men blöta på andra sidan. Dock får jag bara vara välbehållen ett litet tag, för sen kom myggen med sitt hänsynslösa mål, att äta upp mig- men det är en annan historia det!